Dick Emanuelsson.
TEGUCIGALPA / 2014-02-03 /
Den Breda Fronten var den stora överraskningen när över tre miljoner
röstberättigade medborgare i centralamerikanska Costa Rica gick till val i
söndags. Fronten ökade från en parlamentsledamot till nio och partiets
presidentkandidat fick drygt 17 procent av rösterna.
José María Villalta, 36, är advokat och har ett förflutet
som stridbar studentledare och har under den senaste mandatperioden var
Frontens enda parlamentsledamot. Hans utstrålning och hans sätt att bryta mot
den traditionella politikerrollen, gjorde att han uppfattades som ett
alternativ, framför allt bland ungdomen. Han låg länge på andra plats i
opinionsundersökningarna och uppfattades som ett starkt hot mot
etablissemanget. Då sattes den klassiska antikommunistiska kampanjen in.
Costa Rica
har styrts de senaste decennierna av det USA-vänliga socialdemokratiska PLN
(Partido Liberacion Nacional). Den avgående presidenten Laura Chinchilla, tidigare
säkerhetsminister i Oscar Arias regering (2006-2010), är medlem i PLN. Korruptionsskandaler
och en nyliberal politik som slagit hårt mot landets folkmajoritet, satte sina
spår i valresultatet.
Partiet vann
2010 24 av de 57 parlamentsledamöterna men förlorade i söndags sex. Partiets
presidentkandidat Johnny Araya fick 29,55 procent av rösterna. Han har varit
borgmästare i huvudstaden San Jose de Costa Rica under fem perioder och har ett
starkt stöd hos landets näringsliv och agrarexportörerna.
Mot nyliberalismen
Valets
segrare är Luis Guillermo Solís. Han representerar partiet PAC, Aktionspartiet
Medborgarna. Det är ett politiskt
brokigt parti med både högerströmningar som socialdemokratiska och progressiva
krafter men som utmärkt sig för att inte acceptera en nyliberal modell. Partiet
var därför en stark kraft i kampen mot frihandelsavtalet med USA 2007. Solis fick
31,03 procent och partiet 14 parlamentsledamöter.
– Costa Rica kommer att debattera mellan en höger
där den ene stjäl och den andra inte gör det, sa Breda Frontens
presidentkandidat Jose Villalta filosofiskt efter att valresultatet stod klart
på måndagsmorgonen.
Trino Barrientos är en veteran inom den
costarrikanska vänstern och folkrörelsen:
– Den smutsiga kampanjen från högern, och till och
med från kyrkan mot Villalta, har gått ut på att peka ut honom som kommunist,
att han verkar för ett politiskt projekt som Chavezanhängare, som är lojal till
Daniel Ortega och sandinisterna i Nicaragua. Högern utnyttjar dessa anklagelser
på ett mycket vulgärt sätt. Villalta gick dessvärre i högerns provokativa antikommunistiska
fälla och svor sig fri från anklagelserna och försäkrade att han och Frente
Amplio var demokrater.
Allians mot PLN
Mycket talar för, menar Barrientos, att Breda
Fronten kommer att ge stöd till PAC i den andra valomgången för att isolera
PLN. Men oavsett vem som
vinner den 6 april, kommer den nye presidenten att ta över ett land där den
ekonomiska nyliberala modellen möter ett allt starkare folkligt motstånd.
Såväl PLN som PAC är anhängare av den klassiska
ekonomiska modellen som handlar om att staten skapar möjligheter för att landet
utvecklas på den internationella marknadens villkor. Denna utvecklingsmodell
står i bjärt kontrast till den Breda Frontens politiska program. Det ger staten
en aktiv roll som en motkraft mot transnationaliseringen av Costa Rica från det
spekulativa bank- och finanskapitalet.
Frontens program är ett öppet stöd till de fattigaste
samhällsklasserna i Costa Rica där staten måste spela en aktiv roll. Och det är
denna politiska identitet som vunnit stort gehör hos breda sektorer i landet,
menar Trino Barrientos:
– Frente Amplio gjorde ett formidabelt massarbete där det
ställde upp till stöd för 60.000 familjer på stillahavskusten där marken för
dessa familjer skulle exproprieras. För första gången i historien förlorade PLN
sin historiska bastion i denna provins som heter Guanacaste och vänstern vann
ett mandat. Ett annat mandat vanns också i Punta Arenas av en kamrat som står
kommunistpartiet PVP nära.
– Jag skulle också trycka på betydelsen av att Frente
Amplio har lyckats att vinna stora delar av ungdomen där Costa Ricas
Studentfederation via ett antal kamrater har flyttat fram sina positioner. På
samma sätt förhåller det sig med en stor sektor inom landets
fackföreningsrörelse.
Dick Emanuelsson
Publicar un comentario